En lovsång till virkandets ädla konst


Jag har klagat på virkning. Jag tyckte att det blev fult, gick trögt, man fick kramp och trodde att man bara kunde göra amigurumis, fula filtar och inget användbart. Så nu har vi tagit en paus virkningen och jag, och jag har bara stickat.

Nu har jag hittat tillbaka till virkningen och insett att det där jobbiga bara var “nybörjarkramp” som gjorde även stickandet lite svårt innan man lärt sig.

Nu börjar jag på virkprojekt till höger och vänster, vill shoppa virk-lyx garn och ergonomiska virknålar…

Den stora fördelen med att virka måste ju vara att det är mycket lättare att skapa fritt och improvisera sig fram. Man kan ju virka vad som helst! Och man behöver aldrig tänka på hur mycket man lägger upp och maskar av, något som jag tycker är oändligt trist. Och det är ju så mycket lättare att ta med sig, utan att behöva tänka på problemet med stickor som glider ur maskorna eller blir knäckta. Perfekt på tåget, enligt mig som åker en massa tåg.

Kort sagt, förlåt för allt, virkningen, för nu har jag också “hakat på” 😉 😀